Livet..

Ibland tänker jag hur fan orkar jag med så mkt skit?
Inte från andra utan av mig själv..jag kritiserar mig så himla mkt och sen klagar jag på att jag mår dåligt och skyller på folk för att jag mår dåligt när det är JAG själv som drar ner mig själv. Jag förstår inte.
Jag är så trött på att vara trött, jag är trött på att inte få jobb och att inte kunna komma in på arbestmarknaden för ALLA jobb söker folk med erfarenheter, och arbetsförmedlingen hjälper inte heller direkt. Jag har ingen lust att studera utan jag vill ha ett jobb NU där jag kan tjäna mina egna pengar och äntligen komma bort från CSN som har gjort mitt liv till ett helvete för de inte fattar mitt ekonomiska situation för de bryr sig inte, så länge de tjänar pengar så skiter dom i annat folk.

Jag är trött på att alltid kritisera mig själv.. och tro att jag är ensam. Jag är inte ensam. Jag har mina barn och en underbar fästman men på nått sätt är det inte nog för lilla mig som vanligt. Helt seriöst är det något fel på mig?
Jag har inga vänner som jag kan prata med, så för de mesta sitter jag hemma o tycker synd om mig själv.
Ibland går jag ut o då ser jag folk som fikar och har kul ihop..skrattar och njuter av att ha en vän som man kan fika och prata med när det behövs. Jag vill också ha det. Jag blir avundsjuk när jag ser sånt. Är det fel av mig?

Näh..nu ska jag sova.
God natt allesammans.